Dagen började med stress, vilket inte var så kul. Var så sjukt nervös över hela alltet vilket jag inte varit förut, av den enkla anledningen att jag inte riktigt litar till 100% på Brownie just nu. Hon är i en trotsålder och har både stuckit och bockat iväg med mig på lektion och kastat av mig en gång med, så man kanske kan förstå att jag är lite avvaktande. I vilket fall som helst så skötte hon sig bra på framridningen förutom att hon stannade och backade en gång, men sen så gick vi in på collecting och det var där hon började tjafsa. Brallade iväg två gånger och var ultraspänd. När vi väl var inne på banan så brallade hon iväg ännu en gång, sen innan starsignalen så försökte hon få ut från banan. Hon stod typ på stället och studsade, backade in i staketet och bara bråkade med mig. Blev självklart sjukt osäker då jag vet vad hon är kapabel till. Sa både till domaren och ridläraren att jag inte ville starta, men ridläraren tog tag i tränset och i stort sett skickade in ponnyn på banan igen för att vi åtminstone skulle påbörja programmet oavsett hur det gick. Att hon sen fick stå där hela programmet ut och vakta med två ridspön åt båda hållen för att Brownie inte skulle gå ut var ju en annan femma..  Youtube dummar sig förresten, så får inte upp videon. Eventuellt kommer bilder senare, men har dem tyvärr inte just nu.

Jag vet precis vad som utlöst de här jag-vill-inte-vara-själv-i-ena-änden-av-ridhusetfasonerna. I början av året så var jag och en annan själva i ridhuset, och då stack hon plötsligt iväg i sken till andra änden av ridhuset. Stannade och bockade när hon kommit fram i närheten av den andra hästen. Det har hänt ännu en gång, fast då hon var ännu närmare. Nog för att hon alltid har varit lite gnällig och skrikig när hon inte varit i närheten av andra hästar, men det har varit hanterbart. Det är det snart inte om jag inte börja sätta tydligare gränser för beteendet...

 

Tårarna bara rann när jag red ut, var så sjukt besviken. Både på mig, som inte lyckades hantera situationen bättre, men också på ponnyn som verkligen inte var schysst mot mig. Genast när jag kom ut fick jag höra en sak som jag inte blev så glad över, men sen blev jag riktigt förbannad då nästa kom när jag han ut på framridningen för att skritta av: Brownie började backa, IGEN, och då blev jag riktigt förbannad och petade till henne med spöt. Inte ett slag, inte särskilt hårt egentligen, men ändå bestämt - det är INTE okej att göra så som hon gjorde. Att stanna och backa är liksom inte okej då det lätt efter gångerna kan eskalera till att hästen börjar resa sig såfort det blir jobbigt, och när man är häst tänker man kanske inte alltid på hur hårt man skjuter ifrån = hästen kan slå runt med ryttare och allt. Livsfarligt för båda. Det är en principsak, en uppfostran, hon ska veta när hon gör fel. Ett felaktigt beteende tillsammans med för fria tyglar leder lätt till att det blir en farlig häst man plötsligt har att göra med. 

Men som vi alla vet, låter dressyrspön väldigt mycket i luften trots att man inte använder det särskilt hårt. Då står det en person med ryggen mot mig som hör det, vänder sig om och säger "Slå inte hästen, det är inte ponnyns fel att det gick dåligt!!". Hon har alltså inte ens sett vad som hände!

"Jaha?", tänkte jag, blev förbannad och red fram till denne. "Min häst stannade och backade, det var inte för programmets skull jag daskade till henne." 

Hennes svar: "Men det är ändå inte okej att slå med det långa spöt!! Ta det lite lugnt istället! Inte schysst mot hästen!"

Märkligt då, att hennes egna barn som sitter uppe på den utbildade tävlingshästen, använder spö lika mycket som jag. Som de andra ekipagen inne på framridningen. Alla hade ett spö i handen. Det bryr hon sig inte om. Sen, har hon mage att sitta och kommentera andras ritter där hästen misskött sig - med "Vad dum hästen är! Vad gör han så för!" och försvara ryttaren, när det gäller privatryttare eller ryttare i hennes ögon "finare". Hon har nämligen dumförklarat mig. För det var MITT fel att min häst backade och höll på, men det var INTE de andra ryttarnas fel att deras hästar misskötte sig!

 

Nej, är så arg så jag kokar inombords. Fy fan rent utsagt... Den här händelsen ska gå raka vägen till högre makter och ansvariga. USCH.. Nej, någon dag ska vi bevisa oss. Ska bli kul den dagen jag vinner. Mycket trevligt. Jag älskar fortfarande den här ponnyn även fast skrället var lite taskig mot mig idag. Vi ska bli bäst. En dag. You just wait..